Minnesglimtar

 

Minnesglimtar från Jana Olsson-Lindh

Oskarssons hus 

Sundsvall 2010-02-11

Forskningslab.

När huset var nytt  upplevde jag det enormt. Eftersom det skulle var färska franskbröd till fm kaffet så fick jag  gå eller cykla dit med bröd när man hade lov. Jag kan känna den fantastiska känslan av den jättestora hallen. Jag fick sällan gå längre än innanför entredörren för det var bråttom så någon kom och hämtade brödet.

Källartaket Det var kul att åka på taket och att höra Lars Witt spela trumpet. Det hände tom att vi fick gå in o se honom spela.

Oskarssons hus Jag lekte med Berit Allvar som bodde mitt emot Oskarsson. Det var en härlig bro med bänkar o tak och där lekte vi doktor. De fina grönsakslanden med ärtskidor var en delikatess. Det var kul att springa upp till stationen när tåget kom och se på folket och den fina uniformen som den som vevade hade på sig.

Rotmanshus Jag lekte med Elisabet Rothman  också och det var spännande med den lösa brädan där man kunde krypa igenom och slippa gå runt.

Maurits mangel Ett riktigt äventyr var det när man fick följa med till mangeln. Maurits som såg dåligt, kanske blind, hade koll på mej för han sa ”säg till flickan att hålla fingrarna borta från rullarna”. Tänk vad fin tvätten blev av kall manglingen.

 Kumobussarna. När bussarna började var det unga snygga konduktörer. Jag vet att vi stod och passade den buss som hade den konduktör vi gillade. Han stod och nojsade med oss bak i bussen och vi åkte många turer bara för att det var rätt konduktör.

 

……………………………………………………………………..

Runda Olle.Fotot: skänkt av Ulf Wiklander

Ett minne om Runda Olle…

Min Far jobbade hos Olle, så det var givet att man var i stallet på all sin fritid. Här kommer nu min ungdoms lyckligaste minne. Det var så att Olle även hade en travhäst. En dag fick jag följa med till travet sittande på skalmen på sulkyn. Ja det är otroligt, vi skrittade iväg ända till Bergsåker. Efter loppet bar det iväg hemåt igen, men det skulle visa sig att Olle beslutat sig för att ta en rast varpå han överlät åt mig att passa hästen medan han gick in på Humlan för o få sig en eller några öl. Men det tog lång tid, så både jag o hästen började bli otåliga så jag bad en farbror säga åt Olle att vi ville hem. Döm om min förvåning när han lät mig köra ända ut till Skönsmon. Så här efteråt har jag en känsla av att hästen hade nog hittat hem utan min hjälp. Gissa om det var en stolt pojkspoling som varit med om detta äventyr. Är man i tio års åldern behövs det inte så mycket. Ha det så gott alla Kubare.

Berättat av Lennart ”Fimpen” Eriksson  2012 november

…………………………………………………………………………………………….

Service av brevbäraren

Roland Jonsson var brevbärare på Kubikenborg under många år. Följande berättelse kan ha utspelat sig någon gång under 1950-talet. Den har berättats både av Rune Östberg och av Rolands bror Bert Jonsson.

En dag när Roland Jonssons är ute på sin vanliga postrunda och han upptäcker att det börjar småregna, så ser han samtidigt att fru Östberg har sin tvätt ute på sträcken. Ingen är hemma för tillfället. Roland Jonsson vet på råd och plockar ner tvätten och ser till att den kommer under tak. Vilken fin service av en Postens Riddare, för det var han i många avseende denna Roland Jonsson!

……………………………………………………………………………………………….

Lennart SundbergFoto: S-valls Museum

Vår förening var inbjuden till en av de s.k. årliga ”Skönsmodagen”, där vi visade ett rullande bildspel. Med fanns denna bild och roligt värre blev det när en man kommer fram till oss, presenterar sig som Lennart Sundberg och är kusken på bilden. Han berättade att han körde vatten ut till fastigheterna på Fläsian, då man saknade vintervatten. Detta var i början av 1960-talet. Han berättade att hästen på bilden hette Huldra och tillhörde åkare Håkansson. Håkanssons stall fanns på Härstavägen 2 och där Skönsmons skola är idag, fanns beteshagar till Håkanssons hästar. När man byggde Sidsjöbacken så kördes timret bort av åkare Håkanssons hästar, fick vi också veta.

Ewa Eriksson 2016