Skog o minnen

Gästboken från Kubenstugan, 1948 – 1958

Jag bodde på Ankarsvik, när Kubenstugan brann, juldagsnatten 1993. Vi såg att det brann i skogen på andra sidan vattnet och vi ringde faktiskt Brandkåren. Någon hade redan larmat.Stugan brann ner och det blev inte mycket kvar. Men på något märkligt sätt, så kunde två gästböcker hittas i bråten. Dessa två böcker finns i vanliga fall på den ”nya” Kubenstugan, eller det som är Kuben IF:s kansli och klubblokal. Där har jag lånat dem och tittat igenom.

Den som intresserade mig mest är just den från 50-talet. Häftigt att hitta sitt eget namn där, två gånger till och med. Pappas namn fanns många gånger. Hans karakteristiska handstil gick inte att ta miste på. Mammas namn fanns en gång. Om någon frågat mig om jag varit till Kubenstugan, så hade jag nog svarat nej. Jag har inget minne av ett besök där. Den 7 december 1950 var jag där med Agneta Wijk, Lars Näsman, Hans-Göran Viklund, Lennart Stendahl och Lars-Göran (utan efternamn). Nästa gång är den 31 oktober 1953 återigen med Agneta och tvillingarna Andremo. Bokens första notering är från 12 april 1948. Då besökte Janas föräldrar stugan, Edith och Gustav Lindh tillsammans med en hel del andra. Det roliga med att studera boken är att hitta för mig ”kända” namn. När någon annan lånar den, så blir det andra ”kända” namn. Tyvärr så är det svårt att läsa de olika namnteckningarna, så därför missar man många. Första gången jag hittar pappas namn är den 27 april 1948. Då hade de avslutning på gymnastikklubbens övningar. De verkar ha haft de flesta av sina avslutningar där uppe på berget. Några som ofta har skrivit sina namn i boken är Ingers föräldrar, Lily och Sixten Säfvenberg. De var ofta där med Agnetas föräldrar, Astrid och Harald Wijk.

Den 16 oktober 1949 skaldar de: En strålande dag i oktober, vi oss här bänka, sådana dagar oss avkoppling skänka, i stugan på berget i Norden.

Även den kvinnliga gymnastikklubben gick ofta upp till stugan. Men det var andra där också. Den 23 oktober 1949 lyssnade ett gäng på landskampen mellan Danmark och Sverige, då det verkade som Danmark vann med 3 – 2 enligt notering. Fotbollsträff var det också den 23 samma månad med bland andra Pelle Gustavsson och Sven Hultman, allas vår Kaggen. Som kaffekokerska fungerade Elsa Gruvberg. Hennes namn förekommer ofta!

Den 4 december 1949 är det dags för en dikt igen, nu skriver Linnea och Eric Åström: En underbar dag i Kubens stuga vi tillbringat har min fruga och jag om annat jag skrev jag skulle ljuga. Men dagen har varit så full av behag att fattigt blir ordet när tack jag framför med vemod jag tänker tillbaka jag kommer att minnas till dess jag dör.

Nästa anteckning jag stannat inför är från den 8 januari 1950. Då hölls en instruktionskurs för VM-aspiranter med deltagare från Norge, Kiruna, Ö-vik, Lycksele, Djurgården och Enskede. Det borde väl gälla backhoppning. Den 19 augusti var det inspektion av Kubenbacken. För mig är Sven Selånger det största namnet i Kubens backhopparhistoria och han fick ståta med backrekordet backens tid ut. Han besökte stugan den 22 oktober samma år med sin son(?) Per.

Påskdagen 1951 då var Rut och Berit Allvar där. Jag gör ett hopp till 1952, 29 april! Ett stort ögonblick när jag fick se mammas namn i boken! Hon var där med gymnastikklubben och sin väninna Lisa Åsman. Då var också Säfvenbergs och Wijks där. 5 september samma år dyker Lars Nordlunds namn upp. Fler överraskningar den 23 januari 1954. Där står min kusin Sverker Sjöstrands namn. Han var där med gymnasieföreningen VIGOR. Lennart Åhlanders namnteckning finns lite här och var. Bland annat den 12 april 1954. Någon dag i slutet av 1954 var Karl-Gösta (Zetterlund) i stugan och då ritade han ett hästhuvud som tillhör Orvar Odd. Under den bilden är en bild på Harry G. som sitter vid en kassalåda och dit går en pil med texten ”endast 25 öre”. Om det bara fanns 25 öre i kassan eller om det är inträdet framgår inte.

27.2.1955 var det SM i backen! I boken står det: Bollnäs 757 Ljusdal 775 Laurén LV5 och Olsson LV5, de var vakter i backen! Den 15 mars var pappa där igen! Midsommarafton 1955 var Kaggen och May, Sten Berglund och Sten Weidman på plats i stugan. Säkert många fler också. De skrev: Natten var så ljus, så vi levde bus, vi vandra hem i ett saligt rus! Den 31 september målade Anselm Henriksson backen och tog väl paus i Kubenstugan.

Nu hoppar jag till den 8 april 1956. Då skrev någon en lång dikt och det finns många ”kända” namn runt omkring, men vem skrev så här? ”Om våren i april, när solen sken på alla onda och så på mej! Då samlades ”Kubens” skidsektion och käkade sill under glatt ståhej. En del åt sill med många knölar,en del dom drack väl stora pölar och över allt stod solens klot över tokiga ”kubar” från topp till fot. Jag sitter och undrar i vår stuga över att så många kan ha”fluga” och ber en bön innan jag skall gå: Gud bevare alla ”kubare” små.” (Det ser ut som om K.G. Hägglund skrivit.)

Till slut bland alla för mig ”kända” tar jag med familjen Johansson, som vi delade hus med: Pelle, Anna-Greta, Zemlan, Ola och Eva. De var där uppe den 3 januari 1957. Bokens anteckningar sträcker sig faktiskt fram till och med den 5 december 1965. Där får Gunhild Sten sista ordet: Vi idag har strävat opp på Kubens högsta topp!

En spännande läsning slutar så! Det har väckt många minnen och jag önskar att fler tar chansen och lånar boken och minns!

Vid tangenterna: Ann (Nella Jonsson) Fredbäck, för det fanns faktiskt en Ann på Kuben, till och med två! Ann Sundelin också!

 

                       Kubenstugan

Detta upplevde jag och min dotter Lotta, när Hasse och jag bodde på Ankarsvik.

Jag skrev ner det lite senare, den 12 februari 1993.

Det brinner!

Det var sen juldagskväll. Lotta och jag försökte hänga med och förstå allt som Shakespeare ville berätta i Hamlet.Vi var mer än mätta av julmat. Karamellskålen fick stå orörd. Vi hade följt och sörjt med Oliver Twist på eftermiddagen. Trots julens glada budskap och klappar var vi i en dyster sinnesstämning. Julgruppen på bordet försökte muntra upp oss. En blå hyacint hade börjat ta färg och avgav en välbekant juldoft. Flimret från tv:n var den enda ljuskällan. Det började bli svårt att hålla isär vän och fiende runt Hamlet. Vi led med alla som dog.

Av någon anledning började Lotta röra på sig och titta ut genom fönstret. Från det fönstret ser vi vår barndoms skog. Där borde det vara alldeles svart. -Men, titta det brinner i skogen, skrek Lotta. Nu lämnade också jag Hamlet åt sitt öde och rusade upp. Jag såg och förstod genast vad som brann: Kubenstugan. Det gula var koncentrerat till ett ställe. Det ökade och minskade i omfång.

Till ljudet av slutscenerna i Hamlet återvände jag till barndomen. Jag traskade stigen fram mot stugan. Det var många branta stenar att klättra över, innan vi nådde den. Den låg direkt på berget, stolt blickande ut över skidbacken, skyttepaviljongen och Kubenplanen. Den var en viktig del av Kuben.

Nu brann den. Lotta ringde 90 000.

-Jo, vi vet. Vi har folk på väg dit.Jag vill gå dit en gång till. Trots att jag kommer att mötas av ruiner. Jag vill minnas.

/Ann Fredbäck

Utsikt från platsen där Kubenstugan stod
Vår förening har satt upp en skylt för att markera platsen där stugan stod

 

 

Stugan i Svarttjärn

Vi trodde väl aldrig att det skulle finnas ett foto från stugan i Svarttjärn, så det var med stor glädje som föreningen mottog denna bild.

Ett varmt tack till Bengt Pettersson som skickat oss denna bild.

                           Kojan i Svarttjärn                           

Foto taget mars/april 1960 på skogskojan ”Tjärnbo” som låg intill skogskanten, 25-30 meter från Svarttjärn, dess södra långsida. Vem som hade byggt kojan är okänt. Vi var några grabbar från Östermalm och Skönsmon som ibland gjorde utflykter till kojan. /Bengt Pettersson

 

 

Kubenbacken –Kubikenborgs IF 

Kubenbacken byggdes 1936 och invigdes den 14 februari 1937, med en publik om 10000(tiotusen) personer. Intresset för backhoppning var stort och när SM gick här år 1955 var det en enorm publik, hela 14000 personer ville se tävlingen. Sven Selånger har backrekordet, 65,5m.

Kubikenborgs IF överlät backen till Sundsvalls Kommun i mars 1964. Den 5 december 1968 jämnades Kubenbacken med marken. Sprängningen utfördes av LV5.

KubenbackenFoto: Privat
    I Kubenbacken Foto: Privat
   Skid SM 1955 Foto: Privat

 

Det var inte bara skidåkare i backen. Det var spännande att klättra upp i backen. På bilden ser man Pelle Englund, Pelle Kempe och Laila ?. Björn Åberg förevigade  Lennart Dahlin som sitter på räcket, högst uppe i backen.

 

Pelle E, Pelle K och Laila
Lennart Dahlin Hoppbacken 1961

 

 

Lilla Borgen

Lilla skidbacken Borgen 

Edvin Nordlund vinkar klart i backen, året är 1955. Sonen Lars Nordlund 12 år seglar som en örn i Borgen. Denna backe var lite mindre och här tränade man i hopp om att få förflytta sig till Kubenbacken och de stora grabbarna. Backarna låg ganska när varandra i sluttningarna ovanför Kubenplan.