Utvandingen till Brasilien

………………………………………………………………………………………..

Man emigrerar till Brasilien

Skön Norra intresseförening bjöd in till en föreläsning om 1800-talets emigration till Brasilien. Den som också kallas för ”De bortglömda svenska utvandrarna.” Den 18 juli 1891 steg 350 medelpadingar ombord på ett fartyg i Sundsvalls hamn för vidare resa ut i världen.

Tiotusentals svenskar reser under 1800-talets slut och 1900-talets första årtionden för att söka sig ett bättre liv i Sydamerika. Under många år har brasilianska regering fört en intensiv invandringspolitik. Slaveriet upphör 1888 och man behöver arbetskraft till bl.a. sockerfälten. Brasilianska staten lockar nordborna med gratis resa från Tyskland och möjligheten att köpa en egen jordplätt förmånligt, när man kommer fram.

I samband med industrikrisen 1891 är det många som ser sin chans till ett bättre liv på andra platser i världen.
De flesta emigrerar till Nordamerika, men de som inte har så mycket pengar, ser sin chans här där resan är betald, dock endast från Tyskland.  På något sätt ordnar man en resa med båt från Sundsvall till Tyskland och den 18 juli 1891 stiger ca 350 medelpadingar ombord på ett fartyg i Sundsvalls hamn.

Resan över till Sydamerika innebar svåra umbäranden och många av de tusentals svenskar som emigrerade dog under resan.
Väl framme vid hamnstaden Porta Alegre så fortsatte man med oxkärror och till fots genom obrutna stigar och urskogar, de ca sextio milen in i landet. Den resan kallades ”dödskaravanen” då många dukade under på denna vandring.

Sedan väntade, för de flesta, ett hårt liv. Klimatet var nyckfullt. Man hade svårt med språket och med de lokala myndighetspersonerna. Det var lätt att få tag i brännvin osv osv. Den svenska kolonisationen var misslyckad och många av de som valde att stanna kvar i Sydamerika flyttade på andra sidan gränsfloden,( Uruguayfloden) över till Argentina.

Åren gick och precis som för Nordamerikas emigranter, så stannade många kvar, slet och jobbade för att bygga upp sina nya liv. En av platserna som man gav namnet Villa Svea, bytte namn 1928 till Oberá.
År 1935 fanns i dessa trakter den största svensk kolonin i Sydamerika. Idag har staden ca 65000 invånare och av dessa uppskatta ca 2000 personer vara svenskättlingar.