När jag nu i februari 2026 hör på nyheterna att man tränar evakuering i händelse av krig på Gotland, för mig tankarna till den evakuering man tränade på under beredskapsåren på Kubikenborgs skola. I den skrift vår förening gav ut 2020, Dåtid möter nutid, finns några kapitel som beskriver hur man förberedde sig för krig under 1940-talet.
Bland annat finns beskrivet hur man evakuerade elever från skolan till Ljustorp.
Några rader citat ”Ifall av krigsfara” står det på ryggen av en blå pärm som finns bevarad från Kubikenborgs skola. I den finns dokument som berättar om den provevakuering som genomfördes sommaren 1940. Samtliga klasser från årskurs 3 – 6 skulle med skolpersonalen förflyttas till Ljustorps socken. Där skulle de under några dagar inkvarteras i olika familjer med Mellbergs skola som ”högkvarter”.
…………………………………………………………………………………………………………
Avrättningsplats på Skönsmon
Strax utanför Skönsmons gamla begravningsplats östra sida, fanns vad man tror, Sköns tingslags avrättningsplats en gång i tiden. Vi tänker oss då 1700-talet. Skönsmon tillhörde tidigt Sköns socken därav namnet Sköns Moen som sedan blev Skönsmon. Men det är en annan historia.
I boken ”Ur Skönbygdens historia” av Reinhold Olsson finns ett kapitel ”Då lagen dömde liv för liv” berättelsen om en person som avrättades där. Det handlar om bonden Pär Pärsson Malander från Maland som i vredesmod tog livet av sin granne och dömdes till döden. I boken står citat” Han sitter fängslad på landsfängelset i Skönsmon, intill vilket avrättningsplatsen också är belägen.”
Vidare i kungörelsen i kyrkorna finns skrivet, citat: ……”och emedan denna dödsdom nästa onsdag eller de 28 denna månad f.m. på förra afrättningsplatsen öster om staden wid Stora Landsvägen kommer att i fullbordan gå; …..” Tiden för avrättningen blev uppskjuten vid ett par tillfällen, bl.a. då skarprättaren var för berusad för uppdraget. Så vidare finns att läsa citat:
”Den 16 april 1798 afliwades å afrättningsplatsen för dråp Bonden i Maland Pär Pärsson….”
Den 31 maj 1820 avrättades Pehr Isacsson på Bålberget, Skönsmon för mord. Sekundärkällan Rötter lista Isacsson avrättad 31 maj 1820 Bålberget Skönsmon och anger Riksarkivet Svea Hovrätt renskrivna protokoll som källa.
När området som blev Skönsmon började befolkas flyttades avrättningsplatsen till Årskogen. Den platsen är idag minnes märkt. Men det är också en annan historia.
Bilden visar det som en gång var häktet, fram till 1878 då ett fängelse byggdes vid Åkersvik i Sundsvall. Byggnaden tjänade därefter som bostad för sågverksarbetarna på Mon.
……………………………………………………………………………………………………………………
Idag är Villa Märlo en privatbostad, men under lång tid ägde SCA byggnaden och hade sitt arkiv där. Då var vår förening där på studiebesök men också många gånger också för att forska om Kubikenborgs sågverk och Enhörnings domäner. Där fanns även inredning från Kubikenborgs Herrgård. Följ med på en visning innan arkivet flyttades till Centrum för Näringslivshistoria.
Katrinebergs Laggkärlsfabrik
Minnen, minnen säger ingenjör Torsten Landqvist i en intervju i Sundsvalls Posten, oktober 1947.
I länken nedan kan du läsa hela intervjun och samtidigt få en inblick om livet på Laggkärlsfabriken. Det tillverkades mer här ute på fabriken invid Kumo, än laggkärl och kyrkbänkar…….
Laggkärlsfabriken låg alltså ner mot vattnet, strax söder om Kubikenborgs sågverk och i början av nuvarande Kubal idag.
https://sok.sundsvallsminnen.se/dokument/info?AID=23562&TES=Dtextp
……………………………………………………………………………….
Café Blå Porten
Per Undén minns sin barndoms Kumo och Café Blå Porten i ett mejl till vår förening i augusti 2014.
”Mellan vändplatsen för Kumobussen och vår tomt fanns en liten skogsdunge, tomten var rätt lång i nord-sydlig riktning. I söder gränsade vår tom till Berglunds (året runt boende) ”uppe på berget”. Jag tror han var gammal bogserbåtsskeppare som gått i land och avslutade sin yrkeskarriär som hamnkapten på Stockviksverken. Om detta torde hans dotter Ulla, som är några år äldre än jag, kunna berätta. Om jag bara visste hennes nuvarande efternamn förstås.
Bilden vid grinden påminner mig om hur Sundsvallsposten, som morfar prenumererade på distribuerades. Den kom mitt på dagen med en Njurundabuss. Då bussen passerade öppnade konduktören dörren och slängde ut tidningen i farten över staketet men den hamnade dock ibland på vägen. Tidningen var hoprullad med omslagspapper så sidorna spreds inte för vindarna men kunde vara svår att hitta ibland. Var det dessutom regnigt och den inte hämtades in direkt fick den hänga på tork ett tag.
Apropå bussar så körde Kumobussarna en badbuss till Fläsian något eller några år. Om det var ett misstag eller inlagt i rutten minns jag nu inte när bussen, en sådan där riktigt kantig kaross och urgammal redan då, kom nerskumpandes på Norrstigen. Den fick ju knappt plats i böjarna.
Egentligen är det märkligt att mina morföräldrar kunde driva ett framgångsrikt kafé så länge under så primitiva former som det var, sett med dagens ögon. Inget rinnande vatten, ingen elspis i köket, endast en jättestor vedspis för matlagning och vedpanna för centraluppvärmning och torrdass på gården. Hugaligen! Från köket kom man upp till gästvåningen via en smal trappa med vassa plåtkanter som stack ut något lite för att minska nötningen. Hur många gånger jag gjort mig illa på dessa kanter kan jag inte räkna till.
När så kåken till slut revs i slutet av 60-talet hade egentligen ingenting förändrats. Jo ett litet kylskåp hade installerats i skafferiet tror jag, men inget rinnande vatten bara en jättelik vedspis och fortfarande torrdass på gården. Handpumpen i köket, som man en gång i tiden pumpade vatten från brunnen nere mitt emot Toklins, fungerade inte under de år jag kan minnas. Varför ingen reparerade eller ersatte den är ju också ett mysterium.
Men trevligt hade vi på somrarna.