Byggnader

Villa Bränninge eller Konsul Bergs villa som den även kallats för.

Efter att ha skickat ut en efterlysning på hemsidan om Konsul Bergs
villa har det kommit både bilder och berättelser från Margaret Kristianson som tillsammans med sin familj bott i Villa Bränninge som den egentligen heter. Ett stort och varm tack till Margareta som tillsammans med sin mamma delar sina minnen här.
Se nedan.

Villa Bränninge – mitt barndomsparadis!

Efterlysningen av uppgifter om Villa Bränninge väckte många barndomsminnen till liv!
Villa Bränninge köptes av min farfar och farmor när de i slutet av 1940-talet flyttade från Skellefteå till Sundsvall. Farfar skulle gå in i Rörbolaget som chef och ägare. Familjen bestod av Erik och Tyra Kristianson och deras tre barn – Carin, Nils-Olof (min pappa, känd som Nisse) och Lars-Erik.
Mina nygifta föräldrar Nisse och Birgitta flyttade in på övervåningen i Villa Bränninge 1954 där jag bodde som nyfödd till 5-årsåldern, då vi flyttade till en lägenhet på Skönsmon. Där började jag i vad som då kallades lekskola och familjen utökades med lillebror Kjell. 1961 flyttade vi tillbaka till Villa Bränninge, denna gång till nedre våningen. Farfar hade avlidit 1957 och farmor och yngste sonen Lars-Erik hade bestämt sig för att flytta. Jag började därför min skolgång på Kubikenborgs skola på min sjuårsdag, då jag också fick min första armbandsklocka! Där fick jag samma lärarinna som min mamma hade haft, Tora Söderholm. Då gick vi till skolan, men kommer ihåg att jag kunde ta bussen när det var snöigt och moddigt, dvs på vintern. På tillbakavägen från skolan kunde det hända att jag tittade in till snälla tant och farbror Wikhäll, som bodde i ett stort vitt hus till höger om grusvägen ner till villan. Det gick en liten stig från grusvägen genom ”skogen”, så man kunde gena och där fick man saft och bullar, om mamma var med så var det nog också kaffe som vankades. Min bästa lekkamrat de första åren var min två år äldre kusin Irene (Carins dotter). Farmor och farfar hade också en stor, svart, lurvig hund – Nalle. Som vi älskade och som de små barn vi var så var vi ganska hårdhänta, drog honom i svansen och försökte rida på honom, men han visade ett enastående tålamod! När vi flyttade tillbaka 1961 var övervåningen uthyrd till familjen Ernst och Lella Lahger och deras son Håkan. Villa Bränninge har således även varit hem för Håkan Lahger, känd nöjes- och kulturjournalist och författare, som bl.a. startade tidningen Schlager på 1980-talet!

Villa Bränninge var något av ett paradis för barn, med stor lekvänlig gräsmatta framför huset – även mycket användbar för att spela krocket – och därifrån en berghäll ner till sandstranden vid havet. Jag tyckte huset såg ut som ett slott, med dess torn och tinnar! Det var också en mycket stor tomt, med en grusväg från E 4:an ner till huset – som barn kändes det som om vi hade en egen skog runt huset och vägen! Trädgården med stor gräsmatta inringades av syrener, där fanns även ett gullregnsträd som jag tyckte var så vackert – men vi var noga tillsagda att absolut inte stoppa något från trädet i munnen! Vid baksidan (eller framsidan, där var ingångarna till huset) fanns en klättervänlig björk, som var populär lekplats för mig och kusin Irene. I en nedre del av trädgården fanns krusbär och vinbär i olika färg – och även ett gäng ankor som kvackade omkring.

Inomhus var det rymligt. Det fanns två ingångar, en direkt till lägenheten på nedervåningen och en andra där trappan gick upp till övervåningen – men som också var ”köksingången” till nedervåningen, där man kom in i ett korridorliknande utrymme som var något av grovkök och där farmor hade diskmaskinen (troligast bland de första på marknaden!). Sedan kom man till ett stort kök och vidare till matsalen med vackra blyinfattade fönster mot trädgården. Där fanns ett långt och tungt ekbord som farmor och farfar låtit tillverka och likaledes en avlång specialbeställd lampa – båda finns faktiskt fortfarande kvar i familjens ägo! Vid ”huvudingången” till nedervåningen möttes man av en stor hall där farfars (senare pappas) imponerande halvcirkelformade skrivbord av björk stod. Därefter följde vardagsrummet, där den öppna spisen låg i en egen liten alkov med två skinnfåtöljer i klassisk stil där man kunde sitta och mysa framför brasan. Det fanns också en stor svart flygel och i en annan del av vardagsrummet förstås en TV. Bostaden var nog en av de första i Sundsvall med Ikea-möblering! Ikea hade nämligen en stor möbelutställning i Sundsvall senare delen av femtiotalet, mamma och pappa köpte sovrums- och vardagsrumsmöblerna och faktiskt finns ett linneskåp och två sängbord kvar!

På övervåningen kom man till det stora köket till höger om trappan. Det var några trappsteg upp till övriga rum i den delen av huset. Gick man till vänster kom man till den stora terrassen med utsikt över trädgården och ner mot havet.

Tyvärr blev vi tvungna att lämna Villa Bränninge när Aluminiumkompaniet skulle byggas ut, fastigheten exproprierades och såldes den 1 juli 1962. Vi flyttade vid årsskiftet 1962-63. Bland de sista minnena är när det stod en annons i Sundsvalls Tidning att de blyinfattade fönstren från rivna Villa Bränninge var till salu. En sista tagg och bekräftelse att villan var borta för gott. Vi köpte dem inte…

Berättat av Margareta Kristiansson 2023-07-03

……………………………………

Kubikenborgs skola, ritning av byggnaden

Skönsmons skolhus, byggår 1902 resp. 1932

I mitten av 1800-talet var inflyttning stor till Mon, Skönsmon och Kubikenborg. Detta då sågverksindustrin behövde allt fler arbetare. År 1842 antogs folkskolestadgan. Alla barn skulle få gå i skola. På den tiden tillhörde Skönsmon, Sköns församling och barnen fick gå den långa vägen till Sköns kyrkskola. Först år 1865 fick Skönsmon sitt första skolhus. Allt eftersom folkmängden ökade behövdes fler skolor till alla barn. Så 1902 och 1932 fick Skönsmon ytterligare två skolhus på samma plats.

Mons bolagsskola 1876 – omk.1920

Kubikenborgs bolagsskola 1885

Kubikenborgs bolagsskola 1899

Skönsmons kyrka 1889

Skönsmons församlings prästgård 1947

Uppgifter från boken Stad och bygd 1948, utgiven av Sundsvalls Gille.
Prästgården är ritad av stadsarkitekt Hamrin och togs i bruk 1947.
Huset ligger nära Skönsmons kyrka och ett något hundratal meter västerut finns Skönsmons gamla begravningsplats med sitt gravkapell. Mot sydväst, därifrån utgår en ca 50 meter bred skogsremsa i den s.k. Vapelskogen.
Där får man varken avverka eller bebygga.//

Den skogsremsan gick ända upp mot Getberget och tjänade som en brandgata. Idag har man frångått dessa förbud. Här finns nu bl.a. en vårdcentral, ett höghus och en förskola.

Kubikenborgs enda bostadshus som är kvar från sent 1800-tal.

Huset är från sent 1800-tal och det enda förutom skolhusen på Kubikenborg och Skönsmons kyrka som finns kvar från den tiden. 

Kubikenborgs herrgård 1874-1953

Kubikenborgs sågverk 1869- 1933 

Aloxidverken – Gränges -KUBAL

Skönsmons andelstvätt 1946

SCA Forskningslaboratorium 

Skönsmons kommunhus

Hällsund

Villa Kumo

Tillbaka till toppen