Minnen från Skönsmons skola

Minnen från Skönsmons skola

Den var byggd som en kubik av sten och cement. I den skolan gick jag från tredje – t.o.m. sjätte klass. Den som bestämde på skolan var överläraren Angergard. Han krävde ordning och reda och hade hårda nypor när det behövdes. På den tiden rådde disciplin i skolan. Ständiga uppställningar och marscherande. På rasterna gick det alltid en eller två lärare runt och kontrollerade ordningen. Innan lektionen skulle börja blev en elev utvald att gå runt med en klocka och ringa in till lektion. Det var ett hedersuppdrag. Innan vi gick in i skolan ställde vi upp på två led framför ingången där lärarna stod och sedan marscherades det in. Utanför skolsalen ställde vi åter upp på led och efter frökens tillåtelse gick vi in. Uppställning vid bänkarna och sedan efter en nick från fröken satte vi oss ned. Hon bestämde vilken bok vi skulle ta fram. Skoldagen startades med psalmsång, fröken spelade på orgeln och vi sjöng gladeligen: Vår klara sol går åter upp, morgon mellan fjällen m.fl. På eftermiddagen inför skoldagens slut, lästes en s.k. betraktelse. En elev valdes ut och gick fram för att läsa ett kort religiöst stycke, vilket hade sin betydelse för eftertanke och inre vila.

Skolmaten var som regel bra, utom vid enstaka tillfällen, när det serverades spenatsoppa och lever, som jag hade svårt att äta. Man kunde läsa veckans skolmatsedel i tidningen och när jag såg att dessa rätter var aktuella, blev jag illa till mods. Den dagen någon av denna skolmat fanns på matsedeln, var jag inte sällan hemma från skolan p.g.a. magont eller annan påhittad svårtydd åkomma. Tillvaron på skolan kändes trygg. Förutom lärarnas tillsyn, bidrog vår vaktmästare Hansson till det. Han kom från Blekinge och var mycket omtyckt. De praktiska göromålen på skolan tog han hand om. Ex. skolbadet. På tisdagarna var det bad för oss pojkar. Tvättning i stora baljor och sedan sköljning med varmvatten från en bassäng. Sedan var det bastu. Hansson skötte om så vi blev rena, skrubbade oss med rotborste, samt att vi tog en rejäl kalldusch när vi kom ut från bastun. Om inte, så hjälpte han gärna till att förpassa oss in duschen. Efter badet var jag noga med att kamma mitt hår, lägga upp en tjusig våg, för att glänsa inför klassens snygga tjej, när jag stegade in i klassen…

NTO stugan Foto: Ewa Eriksson

Beträffande skolundervisningen hade klassföreståndaren möjlighet att bevilja några eftermiddagar per år till skolutflykter, även för att själv få lite avbrott men också för vår del. Det hände ungefär en gång per månad. Om det var soligt och fint kunde vi skolungar fråga: ”Fröken, kan vi ha utflykt i eftermiddag”? Ifall hon samtyckte, bestämdes efter en kort diskussion ett utflyktsmål. ”Vi träffas på Norra Berget vid utsiktstornet ” eller ”Kubenplan kl. 13.00”, kunde förutsättningarna vara. Utflyktsmålen varierade; det fanns som regel flera lämpliga mål att välja, som t.ex. Södra Berget, NTO-stugan, Svarttjärn eller Lv5. Om det var lite längre sträcka att gå, gjorde hela klassen sällskap dit. Efter skollunchen sprang vi snabbt iväg och hem med läxböckerna, för att därefter gå eller cykla till starten för utflyktsmålet.

Springa iväg! Vi sprang jämt. På skolgården var tävlingar som hette ”Sisten på trädet”. Då stod vi på en rad och en kille eller tjej kom springande runt hörnet på det gamla utedasset. När han dök upp gällde det kuta för fullt ca 50 meter till ett träd och dunka i. Den som blev sist fick vara den som sedan fick springa runt hörnet. Till skollunchen var det också i full fart. En annan lek var balansera runt gamla skolan på en list någon meter ovanför marken. Det gällde att göra det så snabbt som möjligt, hålla i sig och inte ramla ned. Om man gjorde det fick man börja om. Vintertid åkte vi på pjäxorna i två isrännor nedför den brinken, branta backen mot vattenkanten till Sundsvallsfjärden.

När isen låg tjock kom isbrytaren Oden eller Atle och bröt en ränna in till hamnen. Då blev det isflak längs rännan. Och det var ju klart, att vi skulle se vem som var modigast att jumpa på flaken ut till rännan. Vid ett tillfälle kom en skolkompis, Pelle, längst ut mot rännan till följd att han ramlade i det iskalla vattnet. Tursamt nog gick Kurre bakom med en båtshake och lyckades dra upp honom. Pelle såg ut som en halvdränkt katt, skakade våldsamt, frös och var lite chockad. Med vattnet droppande från kläderna sprang han upp till skolgården, hoppade över staketet vid gamla slöjden, över järnvägen och hem. Att han tog den vägen berodde på att han var rädd för att någon lärare skulle få syn på honom. Hur han senare förklarade sin skolfrånvaro minns jag inte…

En annan lek var, att när det hade snöat kraftigt, kom plogbilen och körde runt på skolgården. Det var kul att kasta sig i snödrivorna som sprutades upp. Vi hade snöfästningar med våldsamma snöbollskrig och brottningsmatcher i snön. Brottning ja! Sundsvall är ju en gammal brottarstad med flera svenska mästare. På min skoltid var det därför brottning som gällde om man ville mäta sina krafter mot någon. Som regel blev det några livtag och kanske något nacksving och sen så var matchen slut. På den tiden kom ingen skolelev till någon större skada. Boxning var inte så populärt, det var bara några killar från Calabra, som höll på med det i klubben SBK. De ansågs så överlägsna i sin sport att ingen tordes utmana dem.

Vi grabbar var fyllda av energi, och hade även tillgång till olika slags vitaminer, då det på skolgården fanns äppelträd och flera slags bärbuskar. Därmed var det inte C-vitaminbrist under hösten. På hösten var det dags även för rotfrukt.

Det fanns det något som hette potatislov. Eleverna fick ledigt från skolan ett par dagar för att plocka potatis till skolan. Det var ett sätt att skaffa potatis för hela läsåret och även få det till en billig penning. De äldre skolklasserna åkte buss till någon bonde, ett par mil utanför stan, och plockade ihop den mängd potatis skolan behövde under läsåret. Eleven fick betalt med 10-15 kr/dag. Mat, smörgåsar, fick vi ta med oss själva men bonden bjöd på varm choklad. Potatisplockningen var ett slitgöra. Springa på åkern hela dagen upp och ned i fårorna efter potatismaskinen, som grävde sig ned i jorden och formligen sprutade fram potatisen. Två elever hade varsin stor korg, som de bar mellan sig, som snabbt skulle fyllas med potatis, bäras till stora trälårar, tömning, och ut igen och plocka. Trots att det var jobbigt var det samtidigt kul att slippa skolan ett par dagar och komma ut på landet. På rasterna fick vi ibland gå in i någon lada och hoppa i höet och om man hade lite tur, kanske man kunde hamna lite för nära någon av tjejerna…

Skoltiden, åren på skolan, gick allt fortare och snart var dags att börja i den nyligen införda enhetsskolan. I slutet av sjätte klassen valde vi utbildningslinjer. Allt var nytt, det fanns 5-10 linjeval, vilket gjorde det svårt. Klassen splittrades och efter linjeval studerade vi på olika skolor. Den trevliga mellanstadietiden på Skönsmons skola var nu förbi… Bengt Pettersson Motala 2013-10-13