Skolan 60 och 70-tal

Skolans vackra fönster. Foto: Ewa Eriksson

Några minnen från 1966-78

Det var augusti 1966 och det var snart start för alla klasser vid Kubikenborgs skola.Genast kände jag att det var kulturmark jag trampade på. Naturligtvis var det de konstnärliga, färggranna, vackra fönstren på gymnastiksalen som inspirerade mig. Skylten: ”Skolan byggdes 1899 ”-samma år som min mamma föddes, bidrog också.

Tydligen hade det varit en rekordelig babytopp 1959, för antalet nybörjare var rekordhögt. Byggnationerna i närheten: Harmonigatan, Kubikenborgsgatan och Alvägsområdet hade också gett plats för nyinflyttade familjer. En tillbyggnad med 6 klassrum stod precis klar och där skulle jag bl.a. hålla till med min nybörjarklass.

Ett besök i den i många år slitna Kubenskolan kändes som ett måste och det blev ganska snart av. Knarrig trappa upp, trångt inrökt personalrum, nersutten soffa och gemytlig stämning. Telefonen i ett hörn, i det andra hörnet en liten diskbänk med diskho och vattenkran. På en lapp ovanför stod det ”Har du diskat din kopp? GUD SER DIG” Paviljongen kallade vi den nya byggnaden. Där skulle 3 första årsklasser samt 3 andra årsklasser placeras. Tredjeklassarna fick plats i den gamla byggnaden. Paviljongen var som en dröm. Varje klassrum hade egen ingång och egen toalett. Ett arbetsrum fanns också sammanhängande med klassrummet. Väggen mellan rummen bestod av stora fönster. Bokhyllor fanns där, så ett eget bibliotek fick plats. Bord stolar gav möjligheter till läsövningar med en och en, både läskunniga och elever som behövde extra hjälp. Mitt i byggnaden fanns personalrummet, ett telefonrum samt två materielrum. Kläderna i korridoren kunde inte hållas så varma. Utgångsdörren var enkel, så den kunde tyvärr stå på glänt emellanåt, om ingen kom ihåg att kolla att snö inte bromsade på tröskeln. Vi tillhörde St: Oloft rektorsområde från början, sen Kyrkmons och sist Höglundas. Vi hade många rektoret att tampas med.

Mitt av 1970-talet brann Essviks skola ner. En måndagsmorgon kom en buss med fyra mellanstadieklasser, utan pennor, papper och böcker till oss och ville få härbärge.

År 1971 hade barnantalet börjat minska. I Nacksta byggdes lockande lägenheter och en ny skola. Det gick rykten om att utsläppen från Kubal inte var så hälsosamma. Föräldrar blev oroliga. Troligtvis var det en anledning till att en del familjer flyttade och våra klasser krympte.

Trafiken hade börjat öka. En pappa Olsson krävde att barnen från Alvägens område skulle få ett övergångsställe på Fridhemsgatan. Det var verkligen behövligt. Dessutom blev det populärt med skolpoliser. Dom hade sina pass en stund på morgonen en stund före skolstarten plus ett pass på eftermiddagen vid skoldagens slut. Kubenbadet låg ju också på andra sidan Fridhemsgatan. Vi gick till badet i samlad trupp, men visst behövdes ett övergångsställe då också. Nu finns det inte längre.

NTO Stugan Foto: Ewa Eriksson

Kubenplan bjöd ofta på bra skridskois. NTO-stugan fanns både höst och vår. Sidsjöbacken. Vi fick åka buss dit. Både backen och sjön var till glädje. Alla gillar ju inte att fräsa i branta backar. Och visst vart det bättre förr – I bagageutrymmet hade chauffören en stor låda med varmkorv, Festis och bröd. Alnö runt bjöds det också på om våren för årskurs 3. Spikarnas fiskeläge med gistvallen och den lilla kyrkan på Spikarna. ”Förning” från skolan då också i bagaget. Alnö gamla kyrka hann vi också med.

Till julen delades det ut godispåsar, inköpta på ICA-Kubiken, köpta för pengar ur den Lindhska fonden. En gång i veckan sköljde alla elever sina tänder med fluor.

Läkarundersökningen ägde rum på Höglundskolan. 1966  Alla nybörjare med mamma eller pappa med, trängdes i väntrummet, för det tog tid och oron ökade. Hela klassen där samtidigt. Det var pinsamt för både stora och små.

Vi lyckade få vara med om små äventyr ibland. En höstdag fick vi besök av en tjäder. Den höll sig på marken men tog sig upp i en stor björk, när alla ungdomar började röra på sig. Alla var naturligt nyfikna på tuppen. Några elever rusade in till personalen för skolbespisningen och fick några brödbitar som de ville bjuda tjädern på. Men se, det stod inte på hans matsedel. I fågelboken förklarades vad som passar en sådan fågel: Knoppar, skott, frön och bär och på vintern får de nöja sig med tallbarr.

En morgon innan vi ens hade hunnit starta först lektionen, kom en schäfer oroligt springande runt framför paviljongen. Flera blev lite rädda och skyndade in, men inte alla. Vad göra? Ett snabbt telefonsamtal till polisen. Då kändes det tryggt, för de lovade rycka ut till oss. Vi lockade in hunden till ett tomt klassrum och stängde dörren. Skönt. Polismannen berättade att en bilolycka hade inträffat på E4 och hunden lyckades rymma. Sån´t kan hända. Tacksamt tog han hunden i ett koppel, tackade och sa: Hej allihopa! Några av barnen hade hund hemma. De visade också kunskap på , hur man kan lirka med ett sådant djur.

2011-05-04 Inger Tjernlund.